Belgian Pointillist Painter, 1862-1926 was a Belgian neo-impressionist painter, who played a pivotal role in the European art scene at the turn of the century. Born in Ghent to a French-speaking bourgeois family, he studied first at the Academy of Ghent under Theo Canneel and from 1879 at the Academy of Brussels under the directorship of Jean-François Portaels. The North African paintings of Portaels had started an orientalist fashion in Belgium. Their impact would strongly influence the young Theo van Rysselberghe. Between 1882 and 1888 he made three trips to Morocco, staying there a total of one year and half. Barely 18 years old, he already participated at the Salon of Ghent, showing two portraits. Soon afterwards followed his Self-portrait with pipe (1880), painted in somber colours in the Belgian realistic tradition of that time. His Child in an open spot of the forest (1880) already departs from this style and he sets his first steps towards impressionism.   Related Paintings of Theo Van Rysselberghe :. | The Woman in White | Man at the Helm | Family in an Orchard | signac on his boat | Portrait of Marguerite van Mons who later married Thomas Braun |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Jankel Adler
(July 26, 1895 ?C April 25, 1949) was a Polish painter and printmaker. He was born as the seventh of ten children in Tuszyn, a suburb of Ł??dź. In 1912 he began training as an engraver with his uncle in Belgrade. He moved in 1914 to Germany where he lived for a time with his sister in Barmen. There he studied at the college of arts and crafts with professor Gustav Wiethecher. From 1918-1919 he went back to Ł??dź, where he was joint founder of a group of avant-garde artists. In 1920 he returned briefly to Berlin; in 1921 he returned to Barmen, and in 1922 he moved to Desseldorf. There he became a teacher at the Academy of Arts, and became acquainted with Paul Klee, who influenced his work. A painting by Adler received a gold medal at the exhibition German art Desseldorf in 1928. In 1929 and 1930 he went on study trips in Mallorca and other places in Spain. During the election campaign of July 1932 he published with a group of leftist artists and intellectuals an urgent appeal against the policy of the National Socialists and for communism. As a modern artist, and especially as a Jew, he faced persecution under Hitler's regime which took power in 1933.
Michel Gobin
painted Junger Mann mit Pfeife in 1681